I dag talar vi om företagsdoktorer som om det vore en modern företeelse. Men redan på 1920-talet fanns en man som behärskade konsten att ta sig an sjuka företag och ge dem nytt liv. Hans namn var Emil Lundqvist och han kan betecknas som en väldigt tidig om inte kanske den första företagsdoktorn.

En man utan stora gester

Emil Lundqvist var motsatsen till den karismatiske företagsledaren. Han var försiktig, metodisk och arbetade utan dramatik. Men resultaten talade sitt tydliga språk. Han hade varit med om att bygga upp det nya ASEA under Sigfrid Edströms ledning. Han hade gjort stora insatser vid rekonstruktionen av Scania-Vabis och han hade som verkställande direktör omorganiserat Kopparberg-Hofors Aktiebolag.

När han 1923 fick förtroendet av styrelseordföranden Marcus Wallenberg att leda Stora Kopparberg var han redan en beprövad kraft.

Kriserna som formade bolaget

Lundqvists tid vid rodret var inte lugn. Under 1920- och 30-talet drabbades svensk industri av våldsamma konjunktursvängningar. Lundqvists styrka låg i att navigera genom dessa stormar utan panik. Mitt i lågkonjunkturen i början av 1930-talet föreslog han något som få andra vågade: att investera i en ny stor pappersmaskin i Kvarnsveden. Det var en djärv satsning som visade sig vara helt rätt.

Under hans ledning byggdes verksamheten ut inom samtliga områden, papperstillverkning i Kvarnsveden, pappersmassa i Skutskär och kvalitetsstål i Söderfors.

Ett arv av stabilitet

När Emil Lundqvist avled 1942 konstaterades att Stora Kopparberg aldrig hade haft en starkare position. Han hade lotsat bolaget genom två decenniers ekonomisk turbulens utan att tappa kursen. Hans arv var inte spektakulärt, det var något bättre. Det var hållbart.